16 maj, 2011

Stresshantering * Handling the stress

Relaxing...not!

Hjälp mig! Nu måste jag verkligen ta itu med detta innan jag hamnar på ett vilohem. Jag vill mycket, jag gör mycket, men helt plötsligt fixar jag inte det längre. Fina vyer med blommande träd ger mig ångest och allt som var roligt förr, känns bara betungande. Jag hinner inte hälften av vad jag vill göra. Ska jag lobotomera mig så jag inte vill så mycket? Vad gör ni när ni känner så? Hjääälp!

Tackar på förväg!
Minna :)


Now I really need your help, please tell me your best methods to handle stress! I thought I was capable of doing it all, but now all the flowers that should be photographed, garden / kitchen yard to be taken care of, family, ooooh, suddenly I don't want to do a thing and the beautiful views just give me angst. 


What do you do when you're feeling like this?!!


Thanking in advance!
Minna :)

42 kommentarer:

Maaike sa...

Hi Minna, of course I know that feeling...
I make to-do-lists to get an overview of everyhting that has to be done. It is different when you see it on paper instead of just in your head. And it is easier to prioritise now.
Good luck and I know you will manage!
Love, Maaike

Solgården Butik och Café sa...

Hahaha ursäkta att jag skrattar men det kännns så befriande att höra att det är fler än jag som verkar känna så. Tack du har gjort min dag, nu känner jag mig helt "normal" och kanske kan utesluta min lobotomering ;)

Hoppas du får en skön och cool dag, kram/Sofia

Fiffiga Systrar sa...

Jag kan inte annat än att instämma med båda föregående kommentarer! Jag känner precis som du gör just nu! Sitter med inbjudningskort som måste fram NU och hittar ingen som helst inspiration... Sådär känner jag lite då och då och det är så frustrerande. Det jag brukar göra är att jag låter sakerna ligga framme och så gör jag något helt annat en stund, då kommer inspirationen tillbaka...ibland... En kopp kaffe tillsammans med någon man tycker om kan hjälpa!
Dock är det nog bra som Maaike skriver, en "att-göra-lista" lite då och då är nog inte fel!

Hoppas din inspiration kommer tillbaka så du får en fin avslutning på dagen! Som lite tröst vill jag att du ska veta att du inspirerar otroligt mycket med din blogg! En blomsterälskares paradis!

Kramar från Fiffiga Systrar!

lottens vita och gröna sa...

kära fina minna, dra snabbt i bromsen och ta fram almanackan och planera bort, alltså tvärtom.
ha hårda föhandlingar om du verkligen verkligen MÅSTE vara med på allt! jag lovar dig...jag vet!
min teapeut sa till mig att det är såna som jag..och du...som liksom är kära i livet, som vill allt, känna, njuta, göra...vi hamnar tillslut i ett låst läge där kroppen säger NEJ för du inte har den förmågan. så lova mig minna att du bara gör det du måste med jobb och barn, allt annat får stå tillbaks, det finns kvar ju!
är gärna ditt bollplank, varmastekramen lotten

stricksonne sa...

hej, Minna! Jag stänger alla dörrar och bara sitta med en kopp kaffe i solen! De har ett trevligt ställe att koppla av! som kan arbeta att göra även på regniga dagar! Ursäkta mitt dåliga språk, jag använder en översättare! Hälsningar från angie

marie sa...

Men kära Minna...du måste ta det lugnt. Lyssna på Lottens kloka ord. Min bästa väninna var exakt som dig och hon har varit borta från ALLT i snart två år. Vägen tillbaks är mycket lång och långt ifrån rosenröd. Det gäller att bromsa i tid och att prioritera. Jag är stenhård nu, hakar inte på allt, tar bara det som känns bra...det funkar ju det med. Man vill så gärna tacka ja till allt men det är en omöjlighet. Gör en lista, en liten för varje dag med bara det allra viktigaste på. Får du tid över så får du njuta, ta en promenad...tills lusten kommer tillbaka.
Ta hjälp och använd Lotten som bollplank, det låter toppen.
Kram

All Seasons sa...

Relax, relax... :-))

This photo is wonderful, take a site on this chair and everything is relax...
What you can do, take a lesson of Yoga, this is so fine to do. I do it a lot of years and over about one our I go to my Yoga lesson to relax..

Have a nice evening.
Hugs,
Patricia

Nordingården sa...

En varningsklocka men dock i tid. Gallra. Deligera. Lär dig säga nej. Gör det DU vill göra! Så kommer lusten att arrangera, fota och njuta av blommade träd igen, för INGEN kan detta som du, denna bild är smärtsamt vacker, men för att du ska kunna ta såna i framtiden måste du ta ett steg tillbaka. Bara för en tid... livet är långt. Om man vill... Mari.

Johanna Stålros sa...

Fina fina du! Livet är så här för ALLA det går upp och ner! Jag är oxå superstressad just nu, har mycket både privat och på mitt jobb. Vilket gör att jag blir lättirriterad och känslig- har känslorna på "ytan". Jag har därför valt att gå på en Mindfulness kurs, den hjälper mig att få in meditation i vardagen, att träna på att bara vara. Så viktigt att bara vara här och nu och inte alltid tänka på vad man ska göra sen och vad jag gjorde igår! Finns en " Guru" inom detta som heter Ola Schenström, läs hans bok Mindfulness i vardagen. Kram från mig/ Johanna

Norrfrids Eija sa...

Vet du vi är nog många som skulle behöva dra i handbromsen, är likadan, har alltid varit den som vill allt, kan allt, har svårt att säga nej. Ditt inlägg är nyttigt för oss livsälskare att läsa, likaså kommentarerna. Lotten och co har så rätt så rätt, jag vet ju det...men så svårt det är att lyssna, "jag ska bara få klart det här först"...ja du vet hur tankarna går. Våren är värst, då ska man hinna med allt helst på samma gång...men jag har lärt mig genom åren att när jag håller på att tappa gnistan är det dags att bara göra ingenting, utan dåligt samvete, så länmge det krävs, till lusten återvänder. För det gör den! Men du måste lyssna på din kropp...
Eija

Henrietta sa...

Älä tee mitää, lopetat heti kaiken sulla on paniikki päällä. Mulla tulee tollaisia ja silloin ei auta muu kuin olla tekemäti mitään. Mikään ei häviä jos et sitä tee, blogi pysyy paikallaan, kukat tulee ens vuonna uudestaan. Mene hiljaiseen huoneeseen makaamaan ja tuijota kattoon kunnes ajatukset alkaa rauhoittumaan.
Jos vielä huomenna sama fiilis älä tee vieläkään mitään jatka toimettomuutta kunnes se alkaa tulee into itsestään ja sit taas jaksaa mennä:)
ps. toivottavasti puhut suomea viellä.

Sophia Callmer sa...

Det kallas maj.. och är man fotograf är det bara mycket alldeles övermycket just nu. Jag har inget recept mer än att strunta HELT i kameran en dag i veckan, annars blir i alla fall jag knäpp. Fin blogg du har. /Sophia

Anonym sa...

Jag hittade den här bloggen för några månader sedan när jag sökte mig bort från vardagen, mitt i min stressiga verklighet. Jag hade nyligen haft snack med chefen och för första gången erkänt det oerhörda för både henne och mig själv: jag klarar inte hela mitt jobb! Inte som det ser ut just nu. Inte som jag ser ut just nu. Jag hade kommit till en punkt då jag flera gånger fick panikångest över högen med arbete och grät i förtvivlan vid skrivbordet utan att kunna förmå mig att ta tag i något mera. Trots att jag egentligen älskar mitt kreativa, stimulerande jobb som lärare.

Din blogg blev ett sätt att fly och söka ro i drömmar om det vackra. Men stressen hittar hit också.

Ingen människa klarar allt. Har du kommit till gränsen måste du ge upp något. Det är okej att inte blogga. Det är okej att be någon om hjälp. Det är okej att ta time-out.
Jag fick lov at jobba mindre och sova mer. Det fungerar just nu. /Karin

Berit sa...

Sätt dig i en stol och njut!!!Skit i alla måsten och bara var.Vila , läs och ta vara på dig själv.
ha en underbar dag!!

Maki sa...

Hi Minna!
First I must say that I LOVE your blog! I guess you are not alone. You do alot, and it's time to take it easy! Your mind says that you need to rest. If I were you, I would make a TO-DO list. Break it down, make it with small goals, so that you can do it within 10minutes. Instead of working in the hole garden, you can work in the small space you decide. And close your eyes, you don't have to see all the things on the list!

GardenGirl sa...

When I'm overwhelmed (often) I go for a walk, no phone allowed! I look for little beautiful things for new inspiration. Sometimes I need a whole day away from all media...no t.v., no computer, no phone, it gives me time to re-focus and start fresh. Deep breath.
Deb @ Garden Party ;)

linnea-maria sa...

Jag tror att det har blivit för mycket av allt! Om jag skulle ge dig ett gott råd så skulle det vara att göra något helt annat ett litet tag, då kanske inspirationen återvänder och du kan glädjas med det du älskar så mycket, dina blommor och din kreativitet. Jag håller alltid på med olika saker. När jag tröttnar på att sy kläder så gör jag smycken osv. Ta hand om dig för det går snabbt att falla men väldigt lång tid att klättra uppåt. /Therese

Puumuli sa...

Jag känner igen mig i det du skriver... Under helgen jobbade jag som en galning med det nya växthuset ute på torpet och blev så sjuk i knäna+musklerna att jag bara måste åka hem. Jag beslöt mig för att ta ledigt och inte tänka på trädgårdsarbete förrän på fredag då det blir dags för den nya rabatten...

Håll ut, snart är det vinter igen! ;-)

Kram
Sari från Puumuli

Emma sa...

Jag känner precis som du! Min son fyller 2 år i veckan. Jag ska dekorera min mammas bröllop och allt som hör till. Min man fyller 30 helgen efter det och min bror tar studenten. Puh. Jag känner ingen glädje i att fixa allt detta. Mest för att jag känner att det är jag som ska göra allt detta, plus tvätta, diska städa osv. Men jag har en man till hjälp, man ska bara fråga och prata med varandra.
I går la jag mig i soffan en timme medan min man städade. Sedan när sonen somnat gick jag upp och bakade. Det gick bra. Så mitt råd till dig. Försök att inte göra så mycket och ha inga krav på att du måste heller. Ligg o slappa med en bok!

ღLandliebe sa...

Beautiful !!!!!!!

Liebe Grüße
Manuela

Monica sa...

Hej !!
Kära bloggvän..
Du har gått äver gränsen,det gör nästan alla intelligenta,kreativa,snälla,hjälpsamma,goda och arbetssamma kvinnor någon gång i livet. Plussa det med den tiden vi nu lever i, med många måsten och krav på oss kvinnor från alla håll.Jobb,blogg,familj,vänner,släkt,hem, hus , trädgård,fester,födelsedagar,middagar osv. Allt ska helst också vara mer perfekt än perfekt. Vi matas med bilder av den perfekta kvinnan ,det perfekta livet och det perfekta hemmet från alla håll, varje dag, men vi måste lära oss att filtrera dessa bilder och inte ta till oss allt vi ser och allt vi hör. Vi måste lära oss att bara ta en liten ,liten bit och stenhårt välja bort resten, för vi kan inte och hinner inte göra allt,se allt och resa överallt, under en livstid,utan vi måste prioritera det viktigaste och lära oss att njuta av det vi hinner göra och inte känna ångest över det vi inte hinner göra. Annars blir livet som ett enda stort race och en enda stor tävling som vi inte kan vinna och där vi aldrig går i mål.
Vi måste lära oss att tagga ner. Njuta av stunden. Fånga ögonblicket. I alla fall då och då. Komma ihåg att ta 5 minuters paus ibland.Sudda ut,dra ifrån och ta bort,hur svårt eller smärtsamt det än kan vara. För det är när man har många viljor och stor kapacitet och man oftast ror iland ett stort lass varje dag ,dag efter dag, man lurar sig själv att tro att det alltid kommer att fungera. Men till slut tar det stopp. Det blir som att leva på lånad tid. Til slut måste man betala tillbaka. Jag vet , för jag har varit där. Du skriver " allt jag VILL göra".
Skriv TVÅ listor varje dag,för en tid framåt,en med det du MÅSTE göra och en med det du VILL göra.
När du betat av MÅSTE-listan i några dagar finns det alldeles säkert en dag att göra EN DEL av det du har skrivit på VILL-listan. Sedan tar du dig en HEL dag,varje vecka, när du VILAR. SLÄPP resten.
Be även om hjälp att göra vissa saker och delegera andra.Vi måste INTE ALLTID göra allt själva,det är inte fult att be om hjälp och det är inte hemskt att inte orka allting,alltid. Lär dig att säga NEJ till dig själv och till andra, där du förut alltid sa JA.Tänk efter varje gång du vill säga ja, om detta inte kan förvandlas till ett nej, för oftare än man tror så är det så.
Kroppen orkar till slut inte allt som hjärnan hittar på och vill göra och det är sist och slutligen kroppen som bestämmer och sätter hjärnan i tilt.
Först då lär vi oss att lyssna på kroppens signaler.
En stor kram till dig och lycka till !!
Monica

Blomsterverkstad sa...

Kära flickor! Vilken kraftkälla ni är! Suger åt mig varendaste ord och känner mig redan starkare. Varmaste och tacksammaste tack! Minna :)

Blomsterverkstad sa...

Dear girls! What an impact your words has made already - I'm so grateful and cherish your support. Feeling a lot stronger already! Hugs, Minna :)

Fägring och mylla sa...

Oj så många kloka människor det finns därute i bloggvärlden och vilka fina råd som strömmar in till dig! Och så klok du är som inser att det inte bara går att köra på!!! Alla gör inte det och så går de i stället raka vägen in i den berömda väggen. Här kommer ytterligare ett litet råd att användas tillsammans med alla andra du fått. Använd dig av "ställtid" när det är många saker på gång under dagen. Gå inte direkt från en sak till en annan utan ta mikropauser på några minuter mellan olika aktiviteter, jobb och "måste-göra"-saker så hjärnan och kroppen hinner ställa om. Släpp det du gjort nyss, stanna upp, andas, låt hjärnan gå ner i varv, sänk axlarna och "landa". Känn att du bara är här och nu och inte på väg. Sedan kan du gå vidare till nästa sak när du har samlat dig.

Lycka till med återhämtningen!

The Cottage Wren sa...

Deep breath..one day of nothing..sleep in..cocoa in the garden..read a book..take a nap..your "to do" list can start on day two..

florence sa...

Just sit down and relax, doing NOTHING ! tomorrow will be another day !!!

Ullis sa...

kan kanske vara svårt att koppla av ibland när man har hobbyn som arbete, och dessutom arbetar hemifrån. du behöver kanske hitta en plats att koppla av på som inte är förknippad med ditt jobb...
Ullis

Het Hoogerhuys sa...

Take a seat in your beatyful garden en drink some tea, your picture's make's me relaxed already.
Love Sandra

Trädgårdsflow/Garden Flow sa...

Hej Minna!

Läser alla kloka och kärleksfulla ord du fått i hälsningarna ovan, så jag skriver inte något längre, även om det du berättar ligger mig varmt om hjärtat. Bara några korta ord. Pausa (NU), säg stopp... det blir vår igen nästa år igen. Du lever bara en gång. Viss sorts kraft kan helt ta slut om man inte ser upp.

Jag vet, för en del av min outsinliga kraft jag en gång hade är borttappad. Hinner varken facebooka, städa, baka, och gud vet allt som jag skulle önska, eller en gång gjorde. Men så är det bara. Prioritera är livsnödvändigt. Å prioritera utan att få dåligt samvete dessutom. Att välja bort är att välja tid, tid till återhämtning.

Vi är många 'livsglada' och 'duktiga' flickor som tar slut på oss själva. Så lyssna på kroppen...

Kram
Charlotte

M/S Design sa...

Skriver lista på det som ska göras och betar av den/Mariana

Madame C sa...

Kär nån, vännen! Det där låter inte bra alls - och jag känner igen mig en hel del... Drabbades av svår yrsel för två månader sedan och efter ett tag kunde jag inte arbeta!!! Moi??? Prover och annat togs men inget verkar fel. Psykologen hävdar stressreaktion med stressöverkänslighet som följd!!! Moi??? Jag som vill, vill, vill, älskar livet och älskar att ha tusen projekt igång samtidigt. Ändå påstår nu bätte vetande att min kropp sagt stopp... Det här är fruktansvärt påfrestande och det känns som om jag måste lära mig ett helt nytt sätt att leva. Håller som bäst på att söka efter någon som kan hjälpa mig på traven via kognitiv beteendeterapi. Har en väninna som fått stor hjälp genom det. Vill du prata mer om det här Minna, så kan vi prata mer via Facebook...
Kram,
Charlotta
Cesars trädgård

Anonym sa...

----> snälla! Var så vänlig att kolla på videoklippet som finns om du klickar på länken. En vädjan till hjälp är vad det handlar om. Tack på förhand till dig som bryr sig tillräckligt för att inte ignorera detta utan faktiskt tar en titt. http://www.youtube.com/watch?v=-1oQVALQ5Bc TACK!!!!

Elisabeth sa...

Ja, den känslan känner jag så väl igen. När jag vill mycket brukar jag skriva ner allt jag vill och sedan sortera bland det nedskrivna och prioritera. Vad vill jag mest, vad kan vänta osv. Då känner jag att jag har kontroll och olusten släpper. Kanske fungerar detta också för dig.

TV sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Anonym sa...

Hej Minna!
Eftersom jag fått en daglig vana att läsa din blogg har jag förstås saknat inläggen de senaste dagarna. Men det gör mig samtidigt glad att det inte dykt upp något nytt! Som sagt ovan: Det är Okej att inte blogga! Inte bara okej utan förmodligen helt rätt! Jag och säkert många med mig kommer vara kvar som blogg prenumeranter och läsa inläggen när och om de väl dyker upp igen. Forstsätt viiiiila!
/Karin

Juliet sa...

OH GOD!:)
Fantastic!
xxx darling!

Anonym sa...

Hej Minna!
Har läst din blogg i flera år nu och du är en verklig vardagsglädje för mig.
Livet är till för att upplevas inte överlevas och att förlora vardagsglädjen är att bara överleva varje dag. Det finns bara två måsten i livet; man måste dö och man måste välja. Att lära sig välja bort även det som är roligt är en väg att hitta tillbaks till vardagsglädjen. En effekt av för höga stresshormoner är dock att man får svårt att prioritera och att välja. Ibland måste man ta hjälp av någon närstående eller professionell. Att ta en promenad en halvtimme om dagen är också en bra väg. En halvtimme om dagen hjälper till att sänka stressnivåerna i kroppen lika mycket som en antidepressiv tablett och du ger dig själv ställtid.
Ta vara på dig själv och tack för den glädje du ger till andra.
Trevlig helg!Hälsningar Ulrika

Anonym sa...

Jag heter Claes-Göran Olofsson och jag måste skaffa fram pengar, så snälla snälla snälla...
skänk en valfri summa pengar till detta kontonummer 8169-5,914 844 158-8
Efter att du skänkt pengar så besök min blogg http://www.nattstad.se/classeslillablogg2

Granne med Selma sa...

Gå i ide en vecka! Stäng av datorn, kameran och var bara här och nu. Mäktiga företagskvinnor har ett knep jag läst om: De skriver in t.ex. "Resa USA" i sin agenda. Om någon vill boka ett möte med dem, så kan de hänvisa till att de ska på långtur och inte kan komma eller närvara på mötet. I verkligheten är det stillhet som gäller. Familjeliv, att andas, att bara vara. Att vi alltid måste vara så uppdaterade innebär en stor stress. Själv har jag också slitet med detta under ett års tid, men dragit i handbromsen sedan några månader. Det har bland annat inneburit färre inlägg på bloggen, och därmed mindre besökare, men de som är kvar har också mig kvar. Hade inte pallat annars.

Ta hand om dig. Det är du värd!
Kram Sussie

Anonym sa...

Yoga!!

♥ Fyra årstider sa...

Jag känner igen mig, nu när träden blommar så kort tid vill man fota och göra alla fina jobb i världen, men då är det bra att jobba på förskolan också för då kan man inte. Jag drog i bromsen och går ner till halvtid samt tar ledigt alla torsdagar. Det är svårt..man måsre dra in pengarna till sin lön, men man måste också kunna ha ett liv och bara njuta. Hoppas att du finner ro..såg att du är på semester nu..klokt kvinna.

Kram Lotta

vicki sa...

I know that feeling-
It is so hard to do- but slowly I am learning to make time for me- and in doing so- other things just don't get done. It's hard to let that happen- but I am happier when I do things for me-
I so know how you feel!
Vicki